Nya tag!

Hej! Från och med idag så kommer jag att blogga på Oddsbook.se  så för er som är trötta på att se den obefintliga uppdateringen här får klicka in på min nya blogg.

Båstadveckor

Jag kan väl inte påstå att arbetsmoralen är alltför hög så här under sommarens soliga dagar, men eftersom det både spelas dag och kvällstennis den här veckan så får vi ihop en del timmar tillsammans iaf.

Johannes som inte alls är speciellt förtjust i att trada WTA  har dealat till sig kvällspassen och ATP-turneringen som spelas i USA. Idag spenderar han dagen nere i Varberg tillsammans med Tilda, Börje och Love. Perfekt tycker jag som får sitta hemma ostört och jobba.

Annars känns det väl lite avslaget som det brukar göra veckan efter Grand Slams, men Betfairs stream från Budapest fungerar helt OK och det är alltid trevligt med tennis på hemmaplan och på lördag åker jag och Tilda ner till Båstad för en 5-dagarssemeter med grannfrun och hennes son. Jag vet inte hur vida Annika är sugen på att se på tennis men jag hade iaf tänkt att gå på någon match.

Förövrigt så rullar det väl på som vanligt här. Vi hade några tuffa veckor innan Wimbledon men efter ett krismöte, lite förändringar i taktiken och hårdare diciplin så går allt enligt plan.

Jag försöker att hinna träna så mycket som möjligt nu också. Det gör inte Johannes, men vi brukar säga att jag springer för oss båda. Stockholm Marathon gick helt OK, även om jag var väldigt besviken på tiden när jag gick i mål. Jag trodde att jag skulle klara under 4 timmar och hade grepp om det tills ungefär 33-35 km, men det gjorde så jäkla ont att springa den andra halvan och det var styrfart in i mål. Jag tror att jag gick mer än vad jag sprang de sista 7 kilometrarna. 4 månaders träning innan var kanske i minsta laget och jag hade nog behövt en månad till och lite fler långpass för att klara mitt tidsmål. Men nu har jag åtminstone en tid att slå till nästa gång ;): 4:11:08 för att vara exakt.



Göteborgsvarvet 2010

Göteborgsvarvet igår bjöd på strålande sol och galet mycket folk. Jag startade i sista startgrupp så innan jag skulle börja springa så hann vi först vinka av Johannes syster Sara, pappa Fred och lillebror Filip innan de startade. Och jag hann köpa mina skor, som jag förövrigt sprang i idag. Eftersom jag planerat att ta varvet som ett träningspass så tänkte jag att jag ändå kunde passa på att börja springa in dem. Kanske inte det smartaste att springa ett lopp i nya skor men det var inga problem.

Jag ställde mig långt fram i min startgrupp så de första 3 km gick finfint. Sen började jag komma ikapp de långsammaste i föregående startgrupp och det blev en rejäl flaskhals. Efter ca 25 min och 5 km nådde vi Älvsborgsbron och kilometern över blev en lunk då jag insåg att det skulle ta för mycket energi att zickzacka sig förbi alla som redan var trötta där. Efter bron var det en lång nerförslöpning ner mot Eriksberg och eftersom nerför är mitt starkaste kort nuförtiden så försökte jag springa på så gott jag kunde för att tjäna in förlorad tid, det gick så där eftersom det var väldigt trångt även där.

Hela sträckan på Hisingen är platt och en trevlig sträcka att springa. Fortfarande väldigt trångt och svårt att ta sig fram, men fortfande trevligt. Vi passerade milen och ett par, tre km till innan det var dags att ta sig in mot Avenyn.

Och eftersom Hisingen är en ö, så måste man såklart springa över varvets andra bro, Älvsborgsbron för att ta sig in mot stan. Och stor del av den lutar uppåt och eftersom många var trötta där och gick, eller sprang väldigt sakta så gick det i riktig slow motion. Ingen fara på taket för mig som ändå hade som taktik att ta det lungt där eftersom jag är riktigt dåligt på att springa uppför och tänkte att jag kan plocka in tid på nedförslutningen mot Nordstan. Tji, fick jag då det var lika svårt att ta sig fram där. Fick således en riktig vila över bron och strax efter att vi passerat 14 k, så närmade vi oss Avenynlöpet. Hade planerat att åtminstone springa på de sista fem, sex kilometrarna men det gick f*n inte. Merparten sprang långsamt eller gick och jag sprang slalom för att ta mig förbi. Ibland blev det helt stopp och loppet liknade ett fartlekspass. Springa på där det fanns luckor och sakta ner där det var för tjock med folk och vänta på en ny öppning.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde funktionärer kommunicera under loppet att alla som sprang långsammare skulle hålla till höger. Bra i teorin, men det fungerade föga i praktiken då det gick deltagare här och var. Jag försökte att inte bli irriterad på det, men kom på mig själv att reta upp mig en aning på att de inte kunde hålla sig på ett ställe. Nu, var det väldigt varmt och alla gör såklart sitt bästa för att komma i mål och det är verkligen inget att bli irriterad över. Göteborgsvarvet är inte bara en folkfest utan även största halvmara och utan alla (oss) motionärer skulle det inte vara det. Alla som springer gör det utifrån sina förutsättningar och alla som tar sig i mål gör det bra. Men det är en aning frustrerande att känna sig pigg och fräsch utan att kunna springa i sin egen takt samtidigt som man ser hur tiden rinner iväg.

Så hela avenyn, Linnè och de sista kilometrarna mot mål likande en riktigt slalombana och en kamp att ta sig fram då många verkligen var helt slut och kämpade för att fullfölja. Inte ens på upploppet gick det att springa fort och ta ut sig, så jag sprang i mål med lätta ben och mycket krafter kvar, men ändå glad för att det var så roligt. Nästa år kommer jag iaf att hamna längre fram i fältet. Och med tanke på alla uppmaningar jag fått om att ta det lungt och spara mig till Stockholm maraton så var det nog bra att jag startade långt bak. Tävlingsmänniska som man är så hade jag säkert tagit ut mig fullt om jag fått chansen, nu fick jag istället ett njutbart lopp hela vägen och som det kändes i mål så hade jag gärna kunnat fortsätta i samma fart en bra bit till.

Jag är inte nöjd med tiden, men jag är nöjd över att benen höll utan tillsymmelse att stumna hela vägen. Jag förundras också över hur jag många gånger under och efter loppet tänke att shit, vad snabbt alla kilometrar försvinner. Jag startade och vips så var jag i mål och då menar jag såklart inte att det gick snabbt tidsmässigt, utan bara det kändes så lätt och att jag aldrig slogs av tanken som jag brukar att jag bara vill att "skiten" ska ta slut ;) Av erfarenhet efter tidigare halvmaror så vet jag att tröttnaden kan slå till när man minst anar det, men jag behövde aldrig uppleva det idag och jag sprang bara ett par minuter långsammare än min förra halvmara (Göteborgs halvmara) och två minuter snabbar än Stockholm halvmara, och under båda de loppen var jag så fruktansvärt trött och stel i benen att jag knappt kunnat springa ett steg till efter målgång. Dessutom är de två halvmarornas banor lättare än varvets och jag behövde inte trängas på samma vis plus att vädert löppmässigt var bättre då. Så trots många förlorade träningstillfällen fick jag ändå ett litet kvitto på att formen är bättre än förra året. Och jag sprang hela 8 ½ minuter snabbare idag än vad jag gjorde förra året (då jag iofs var väldigt otränad). Men fan, vad jag ser fram emot nästa halvmara, då kommer jag att ge gärnet. Och jag ser såklart fram emot Stockholm maraton. Om två veckor den här tiden är den (förhoppningsvis) avklarad :-).

Tider under loppet:
5k: 25:12 05:02/km
10k: 50.36 05:03/km
15k: 1:17:18 05:09/km
21.1k: 1:50:39 05:15/km


Sara och Fred innan deras start.

Jag sprang i linne från New line, långa tights - för att jag inte orkade gå och byta om till korta, väldigt varmt btw- min nya leksak runt armen och nya Nike lunar.

En helt oberörd Sara med för mycket energi möter upp mig efter loppet genom att springa ett par varv runt rondellen med Adri i barnvagnen.

Jag, en trött Filip och Fred njuter av värmen.

Sara som verkligen tog loppet som en rolig grej och ett träningspass hade uppgiften att få (min svärfar) Fred i mål sprang (gick) ungefär 45-50 min långsammare än sin nuvarande kapacitet. Och Fred 60 år, lyckades ta sig i hela de 21 kilometrarna in i mål utan att ha sprungit många meter i år. Filip som gjorde debut och sprang det längsta han gjort någonsin på 1.56 och en annan debutant, Cissi tog sig också nöjd och glad i mål genom att springa 6 km längre än vad hon gjort tidigare. Johannes var en ypperlig hjälpreda under tiden medans han servade oss tillsammans med Adriano och Tilda. Förutom att Danne inte kunde ställa upp så blev det en bra dag i solen helt enkelt.

Idag ska Tilda och hennes kusin Adriano springa mini Göteborgsvarvet så vi är på väg in till Slottskogen nu (var tvungen att vänta att Kuznetsovas match). Och sen är det Franska öppna som gäller.


Typical



Baggy i ett nötskal. Själv har han problem i mer eller mindre alla sina servgame, men räddar samtliga breakbollar. Mayer å andra sidan servar utan problem tills det är dags att serva sig kvar i setet vid 5-6. Där blir han såklart breakad och förlorar setet.

Nu behövs det bara lite skada och traiiner för Baghdatis så är en typsik Baggy-match ett faktum :)

Jag själv får vara glad om jag tar mig ur den här matchen med äran i behåll.

Edit: Efter 15 breakbollar lyckas Mayer bryta Baghdatis serv för första gången i matchen.


En helt vanlig dag hos fam Lund/Nilsson

Ytterligare en dag till ända. En riktig skitdag och den såg ungefär ut så här:

Uppstigning 07:30. Tilda får frukost framför Svampbob fyrkant innan det är dags för förskolan.

Johannes åker och handlar, kommer hem och fyller två kylar, två frysar och skafferiet med mat. Mycket onyttigt. Såklart.

11.00 börjar arbetsdagen. Jag har provisoriskt flyttat ut mitt kontor till det övre vardagsrummet, så vi sätter oss i olika rum. Matcherna börjar och telefonen ringer. Det är Mona Shalin. Johannes pappa Fred (blivande kommunalråd i Härnösand om sossarna vinner valet) hade möte med henne idag och tyckte att det var kul om hon kunde ringa och säga hej till hans son. Samtalet löd ungefär följande.

J: Ja, det är Johannes.
M: Hej, Det är Mona Shalin, jag står här med din pappa.
J: Heeej Mona! Ja, pappa har pratat mycket om dig.
M: Ja, visst kan pappor vara pinsamma ibland.
J: Ja...


Sen sa Mona och Johannes hej då till varandra.

Johannes flippar ur på en match och slår näven i skärmen. Skärmen håller, men det gör inte handen. Han lägger sig och wainar på golvet en stund. Enligt egen utsago svimmar han även av smärta. Han kravlar sig upp och lyckas med en hand trycka på tangetbordet och den största tennisförlusten på länge infinner sig. Sen knyter han upp armen med hjälp av mina löpartights och fortsätter jobba med den andra.

Danne och Cissi hämtar upp Tilda på förskolan och kommer förbi för att äta middag. Jag avslutar och stänger av min dator och går ut och tänder grillen. Under tiden förlorar Söderling från 1.01 och Johannes får lagomt till middagen är klar "tillbaka" den förra förlusten.

Efter middagen sitter vi kvar ute i solen, medans Johannes går upp och sätter sig på kontoret igen. Fortfarande med bara en användbar hand. Vi hör hur han mummlar genom fönstret.

Danne och Cissi åker hem och jag går och sätter mig och jobbar igen. Tydligen går det åt helvete för Johannes. Det är bara en match kvar för dagen, Monfils mot nån nisse. Den går till tre set. Monfils vinner efter vissa problem och jag loggar ut med marginellt plus på dagen. Johannes stänger ner med mycket back på dagen.

Våra grannar Benny och Kim kommer förbi och vill se på den svullna handen och bli bjuden på kaffe. Vi sitter ute medans ungarna leker och klockan blir 21.00. Alla går in till sig och jag går ut och springer intervaller medans Johannes nattar Tilda i soffan framför debatt.


Azarenka - McHale

Med en match kvar inatt så är en rätt värdelös dag snart slut. Fick några bra matcher serverade på silverfat men lyckades sabba det genom några mindre bra beslut och grönt förvandlades till rött. Matchen mellan 9:e rankade Azarenka och den 17 åriga McHale rankad 192 i världen gjorde jag dock inte många trade utan satt mest och följde den och begrundade hur DE fortfarande får härja på Betfairs marknader. Ja, Azarenka dras med en skada med oddsen talar sitt tydliga språk. Det var något som inte stämde.


1.07 upp 1.68 prestart.




Azarenka 2-0, odds 1.5



Vid 4-2 och två breakbollar till 5-2 för Azarenka var McHale fortfarande klar favorit. Likaså var hon det när Azarenka vunnit första set med 6-2. Vitryskan började även med att breaka och då var hon faktiskt nere runt 1.40 för en kort stund, men sen gick det snabbt åt andra hållet och hon bröt matchen vid 1-0 i set och ställningen 2-2. Man kan ju undra varför hon kliver ut på plan över huvudtaget när hon aldrig har tänkt att spela klart matchen.

Många frågar varför vi inte tjänar mer när man så uppenbart ser att en match bara kan sluta åt ett håll. Ja, det kan man ju undra. Personligen föredrar jag att inte försöka blanda mig i de matcherna över huvudtaget. Det finns tillräckligt med matcher ändå att trada. Det är iaf mitt svar på frågan.

Tack förresten till er som kom med önskemål om blogginnehåll. Jag ska försöka mig på att skriva ett bra inlägg om Money Management eftersom det verkar vara det ni helst vill läsa om. Jag kan inte påstå att vi är jätteduktiga på just pengahantering, men genom tiden har vi lärt oss av våra misstag och framgångar och hittat sätt som fungerar för oss. Iaf för det mesta ;)


Speak up!

Nä, usch jag skäms nästan för att jag aldrig uppdaterar bloggen. Och jag skäms även mer för att jag har jobbat på tok för lite den senaste månaden. Det har vi väl båda gjort, men Johannes ligger hästlängder före mig. Så JA, jag känner att jag har lite att ta igen på båda fronterna.

Inatt blev det basket iaf.

I mars var kändes det som om att det var ovanligt lite tennis (Davis-cup vecka) och när det väl var tennis så hade vi så mycket annat för oss. Vi har bl a varit i Barcelona och sen hade vi fullt hus under påsken. Sen ska jag och Johannes lillasyster, Sara springa Stockholm Marathon den 5:e juni, och eftersom jag ligger efter även där så har jag försökt att lägga fokus på att få ihop så många mil som möjligt. Vilket är lättare sagt än gjord då jag blev sjuk när jag äntligen kommit igång igen efter en överträning. Men nu är jag fith for fight igen så förutom Tilda, får jobb och träning bli prio ett under våren. Också bloggen då ;)

Jag och Tilda ska åka till Hallen ikväll, så Johannes kommer att gå in i ett så kallat arbetskoma under tiden. Jag själv som alltid gör bra resultat i Hallen, har väl tänkt att jobba så mycket som möjligt också.

Så nu undrar jag vad NI är intresserad att läsa om?

PS. Jag vet att jag har utlovat ett inlägg om Money management för sisodär 100 år sedan (och ja, jag skäms såklar lite över det också) DS.


Stockholm halvmaraton

För er som inte läser min andra blogg och alltså inte är uppdaterade med vad jag har gjort i helgen, kommer en redogörelse här. Jag har alltså varit nere i Stockholm och sprungit Stockholm halvmaraton med Johannes lillasyster Sara. Hela Johannes familj förutom just Johannes och hans äldsta syster Frida har varit i Stockholm i helgen (Johannes mamma och hans lillasyster Magdalena bor där).

Det såg ut som att vi skulle ut och resa långt, inte åka från Nacka till stan. Sara hade packat ner alla våra grejor i en väska om vi körde hem till Magdalena och Ulf.

Magdalena fyllde 29 år så vi födelsedagslunch och massor av tårta på Minna och Uffes bakgård. Tårta är bra stuff när man ska springa långt :)

Minna hade modevisning med sin lilla gavidmage.

Precis innan start i min startgrupp. De vita ballongerna som syns längst fram är farthållarna.

Sara startade 5 min efter mig så jag stod och väntade in henne i målfållan där hon kommer inspringandes med en tjej som hon sprungit tillsammans med hela loppet. Anna heter hon och ska springa NY marathon om några veckor. Coolt!

Mitt lopp:

Göteborgsvarvet i maj sprang vi på strax under och runt 2 timmar. Då hade jag bara tränat några pass innan. Tills igår hade jag iaf sprungit en hel månad så jag kände mig lite mer förberedd. En tid under 1.55 var målet.

Jag springer inte med klocka och har inget intresse av att kolla av hur jag ligger till varje kilometer så jag får gå på känsla. Jag öppnade rätt bra och det kändes som lätta ben. Jag startade långt bak i min startgrupp så jag fick tränga mig för att komma fram i början. Varje startgrupp hade farthållare så efter drygt två kilometer kom jag ikapp den killen som skulle hålla ett 2 timmarstempo. Jag bestämde mig för att så länge jag kunde hålla honom bakom mig var det lungt. Vid 4 kilmometer var det första vätskekontrollen och redan där började jag känna att det skulle bli jobbigt. Vid fem km var första mellantiden och jag såg på skylten att jag sprungit i ca 25 min, vilket var enligt plan.

Jag fick lite nya krafter och det flöt på bra till 10 km där jag såg att jag fortsatt ha ungerfär samma tempo. Tillochmed 15-16 km kändes det egntligen bra, sen slog det till och benen stumnade. Efter 16 km hade jag ingenting att ge utan fick gå på vilja in i mål. Vid 18 km övervägde jag att bryta, men eftersom det bara var 3 km kvar så kämpade jag på. Jag missade 19 km skylten så jag blev glatt överraskad när skylt 20 kom och det bara var 1 km kvar. Tillochmed en liten spurt fick jag in på upploppet när jag såg målfållan.

Jag är jättenöjd med tiden 1.51.24, med tanke på att det gick så tungt sista fem så trodde jag inte att jag skulle hamna under 1.55. Så här efterhand känner jag att jag nog skulle ha tafit det lugnare de första femton för att kunna springa jämt hela loppet. Jag tänkte 3 saker när jag korsade målinjen:

1. Phu, jag klarade det. Tur att jag inte bröt.
2. Hur f*n tänkte vi när vi anmälde oss till Stockholm Marathon. Dubbelt så långt liksom...
3. Jag är glad att jag avstyrde Berlin Marathon nästa helg.

Men nästa gång springer vi under 1.50. Right Sara?

Det hjälpte såklart att vi fick uppbackning under loppet av Fred, Maria, Göran, Filip, Minna och Ulf. Sen var det många vätskekontroller, druvsocker och runt 12 km fick man energibars, de rekomenderar jag ingen att ta. Det var som kola som fastnade i tänderna och gommen.

Här kommer mina mellantider:

Distans Totaltid Sträcktid Min/km Plac
5 km 0.24.54 24.54 4.58/km 464
10 km 0.50.50 25.56 5.11/km 489
15 km 1.17.28 26.37 5.19/km 518
20 km 1.45.28 27.59 5.35/km 587
Mål 1.51.24 5.56 5.24/km 596

Positivit är att jag sprang första milen dryga 1 ½ min snabbare än jag gjorde på Midnattsloppet som bara var just en mil. Och då tycker jag Midnattsloppsbanan var enklare. Roligt att det kan bli så mycket bättre på tre veckor.

Btw så har jag lite träningsvärk i benen idag och väldigt ont i knäna. Det blir vila många dagar nu. Inte som efter Gbg-varvet då jag inte kände någonting och sprang en mil dagen efter.

Dilemma


Bilder från när vi satt på läktaren på Roland Garros och såg finalen. 3-0 i set till Federer.

Egentligen så borde jag sova. Eller måste jag sova rättare sagt. Men nu är det så att jag gärna skulle vilja se Robin Söderlings match mot Roger Federer. Jag åkte ju faktiskt tillochmed ner ändra från Norrland till Paris när de spelade mot varandra i finalen i Franska öppna. Mamma bjöd vi med oss som barnvakt också, men hon sprang mest runt på champ elysees och shoppade.

Tre av få svenska fans på finaldagen.

Vi såg inte bara på Tennis utan turistade runt och drack vin.

Och firade Tildas födelsedag en hel dag lång. Bl a på Disney World...

...och i Eiffeltornet.

Fast 11-0 till Federer i Inbördes möten. Man kanske skulle sova ändå.

För övrigt rullar det på här hemma. Efter vansinnesnatten efter kräftskivan hade vi ett dåligt dygn till. Men vi bytte taktik och nu börjar vi så smått återhämta oss.

Till er som undrar så är min bloggmail: cillen@tildanilsson.se


Bränner otur!

Haha, titta vad jag precis hittade på Johannes facebook. Jag misstänkte att han höll på med något igår när han satt och fnissade på kontoret.

From the album: "Cissi bränner otur" by Johannes Nilsson

Cissi ligger i soffan till synes helt uppgiven med gardinerna neddragna. Jag frågar vad hon gör, men hon svarar inte utan bara ligger där och namndroppar rakt ut i tomma luften.
På kanal5 pågår ett frågesportsprogram som går ut på att lura av folk pengar. Jag tänker för mig själv, " att folk går på sånt - att de orkar".

Jag lånar Cissis iphone för att ringa ett samtal till Börje. Då möts jag av detta:

Var är världen på väg?

Resten av dagen så ungefär ut såhär.


Johannes släppte av mig på gymmet.

Jag sprang ett 5 km på bandet.


Sen åkte vi till Wilma och klippte oss.

Sen åkte Tilda och Johannes till Liseberg, medans jag hälsade på min bror och hans tjej som precis har flyttat till Göteborg.


Till sist åt vi middag med Johannes kompisar från Härnösand.

Några bet från Iphonen blev det igår, men annars var det en mer eller mindre ledig dag.

Murray - Benneteau

Jag får ursäkta frånvaron. Det har tagit tid med flytten till det nya huset under sommaren. Men nu har vi kommit iordning och Tilda är inskolad för heltid på dagis. Så från och med nästa vecka kommer vi att försöka jobba mycket. Både förtid och som vanligt live under matcher.

Det är just nu Johannes som sitter framför spakarna så jag har lite tid över mig att posta statusen för denna match. Det är nära. Benneteau leder med 1-0 i set och hade 2-0 i det andra setet (han har knappt handlats som favorit). Murray har nu precis hämtat upp det till 2-2.

Kan bli bra match så jag ska springa upp på kontoret och hälpa till. Om det finns tid så upptaderar jag under matchen.

kl 19.30 Murray har breakat och leder med 3-2 i det andra setet.


Kl 19.42 Murray servar vid ställningen 4-3. Vi kör!



Kl 19. 52 SET MURRAY

Murray börjar serva i det tredje setet.

Kl 20.03 1-1 i game. Benneteau har räddat 4 breakbollar.




Kl 20.25 GSM Murray 4-6 6-3 6-1

Jag kan berätta att det är speciellt en person i det här huset som inte är glad just nu. Och det beror inte på att Murray vann utan på att vi tradade bort 35.000 efter att vände matchen och vann alla game utom två. Undrar och MR Nilsson tycker att det är mitt fel. Jag tror det. Well, detta var bara en match av några på en vecka som varit den värsta i sommar.

Baggy


Baggy breakde precis tillbaka till 4-5 i avgörande set. Håll serven då för fan...

Edit: Nop, det gick inte den här gången (heller). Blankt break till Odesnik.

En helvetes dag är över.

:-)

Here we go again!

Kl 15.15



Crivoi möter just nu Brands i Hamburg. Startodds på Brands är 2.25, efter att han förlorat första set står han runt 1.70 - 1.80. Han står alltså lägre än startoddset trots att han torskade setet.

 Kl 15.25

Vid ställningen 1-0 i set och 3-1 i game till Crivoi såg det ut såhär:



Kl 15.31

Brands breakar blankt till 3-3:



 Kl 15.44

1-1 i set :




Kl 15.54

1-1 i set och 2-0 till Brands :



Kl 16.12



GSM Brands 4-6 6-4 6-1

Dagens outfit - Joe


Glasögon: Nya!
Jeans :Acne
Pikè: Fred Perry
Extrakilon: 15


Göteborgsvarvet


Jag hade inte tänkt att springa varvet i år men jag ångrade mig så nu är Johannes iväg och köper ett startbevis åt mig av en tjej som heter MImmi. Jag kommer att springa i startgrupp 8. Jag har inte sprungit så här långt på 3 år så vi får se hur det går. Målet är att ta sig runt utan att gå. Jag tar det som ett träningspass.



 




Just nu


Sverige - Tjeckien 2-0 :)

42195 m

Den 20 september är planen att jag, Danne och Cissi ska springa Berlin Marathon. Johannes ska såklart också vara med. Som support. Fån ett biergarden. Vi bestämde det efter ett par glas på nyårsafton. Det kändes som en mycket bra idè för stunden. I går tog jag tag i träningen och det går tungt, så just nu känns det som en omöjlighet att någonsin kunna klara av att springa 4.2 mil.

Men jag har alltså 19 veckor på mig. 19 långa veckor.

Nu blir det bad och sedan middag med syster och Tilda i Åre. I morgon är det tänkt att vi ska få skjuts av mamma och pappa hem till Göteborg. De kom iofs precis på att i början av veckan skulle passa dem mycket bättre. För mig spelar det ingen roll men jag tror nog att Johannes helst vill ha hem oss i helgen. Jag måste iaf vara hemma innan tisdag så att jag kan vara med och bestämma kök till det nya huset.


Det är lätt att hamna fel


Jag och Tilda har hjälpt min far på vedbacken idag. Tog en kaffepaus i solen medans pappa åkte på systemet för att köpa vin till kvällen. Mamma sitter och försöker få upp sitt konto några 100-lappar så jag bestämer mig för att göra hennes sällskap och jobba några timmar. Loggar in och möts av det här och ställningen 3-2 40-40 i Gonzales serv. Nu är ställningen 4 lika och boken ser något sämre ut. Matchen är inte över än så än är det inte kört men jag tänker på hur jobbigt det är när man hamnar fel i match och ALLA spel och bollar går emot en och plötsligt så var jag inte alls så sugen på att jobba längre.


Rom

Jag är på resande fot. Tilda ska hämtas hem från Jämtland så jag är på väg dit nu med X2000. Har precis spenderat 2 timmar i Stockholm i väntan på anslutningen. Jag hittade ett fik med en skön soffa som visade matchen mellan Radwanska - Wosniack och den slutade lagomt tills jag var tvungen att gå till tåget. 7-6 6-0 till Polskan.

Det är Mastersturnering i Rom som gäller för herrarna denna vecka och eliten är såklart på plats. Det blåser och regnar en del men enligt plan så ska Söderling spela idag. Som vanligt är han favorit från start, vinner han inte idag så måste jag nog flytta upp honom några placeringar på min lista "överskattade spelare". Men för att spinna vidare på Rom så minns jag mitt första och hittills enda besök i den staden. Det var för snart 6 år sedan och jag och Johannes hade vår första riktiga semester tillsammans. Vi visste inte riktigt hur vi skulle spendera en hel månad ledig tid, men vi packade iaf våra resväskor fulla och tog ett flyg till Stockholm. Jag tror vi gick på fotbollsderby på kvällen. Dagen efter matchen tog vi en taxi till Arlanda och köpte biljett på plats till den första lediga flighten som fanns. Det blev alltså Rom.

Detta var i slutet av juli och det var sådan vämebölja denna sommaren att folk dog runt om i Syderuopa. Det var alltså stekande hett i Italien men Vatikanstaten var vi ju tvungen att besöka så vi släpade med oss väskorna dit, sen kom Johannes på att han ville ut på havet istället. Så efter att köat i timmar hos en lokal resebyrå fick han tag på båtbiljetter till Sicilen. Vi tog ett tåg till hamnen och klev på båten. Men den uppfyllde inte riktigt Johannes krav. Han hade väl sett framför lite loveboat-stuk med restauranger och casinon istället var det trångt och smutsigt, folk satt i högar på golven och vi hade fått en hytt längst nere vid maskineriet. Precis innan färjan ska avgå får Johannes för sig att han inte vill åka till Sicilen längre så vi börjar springa mot strömmen, fortfarande släpandes på våra tunga resväskor, för att ta oss av båten. Vi hinner knappt av innan båten lämnar bryggan.
 
Det var bara att sätta sig på tåget tillbaka in till Rom. Väldigt trötta av allt resande och värmen så väljer vi en fint hotell för natten och går ut för att äta en sen middag. Vi promenerade ut i Roms mörker för att leta reda på en restaurang. Vi sneddar genom centralstationen och går förbi ett tåg som strax ska gå till Nice. Johannes skämtar och säger att vi kanske borde hoppa på det. På något sätt blir skämtet allvar och det slutar med att jag får springa med klackar till hotellet för att hämta väskorna medans Johannes checkar ut. Portiern blir väldigt förvånad eftersom vi precis har checkat in och klockan nästan var tolv på natten, men vi får tillbaka hälften av det vi betalat för rummet. Vi springer tillbaka till tåget i hopp om att vi ska hinna dit i tid och utan att ha en aning om det går att köpa biljett på plats eller ej. Men vi både hinner med tåget med mista möjliga marginal och får köpa biljetter av konduktören.


Om båten till Sicilien höll dålig standard så var tåget till Nice inte mycket bättre. Det var varmt och trångt och jag somnade till och blev bestulen på hela min reskassa på 8.000 kr av farbrorn utan skor som satt bredvid mig. Jag vaknade när tåget stod still på en station och ser hur den lilla gubben står med min rosa börs på perongen. Jag blev jätteledsen, men de kom säkert till god användning.


Vi kom iaf fram till Nice och där stannade vi i nästan 2 veckor innan vi lessnade och åkte till Mallis istället. Men det är en helt annan historia. I Nice spelas det en challenger turnering för damerna denna vecka och Sofia Arvidsson är där. Varför hon spelar en challenger och inte någon av WTA-turneringar i Sturtgart eller Marocko vet jag inte.


Jag spelar aldrig nykter...

Johannes håller på att övertala mig att åka in på casinot för att spela en pokerturnering. Jag kan spela poker men livepoker har jag inte spelat så många ggr - en gång i schweiz, 2 ggr på Cosmopol och en gång på Betfairs VIPpokerkväll - och aldrig en turneringen och aldrig nykter:). Men det ska nog gå bra. Själv tycker jag att jag är rätt grym.

Fan, nu måste vi åka och det som börjar bli spännande i Barcelonas final.

Tidigare inlägg
RSS 2.0