Jobbig dag. Vi har suttit framför datorerna oavbrutet från 11.00 i förmidags till nu. 13 timmar i sträck. Igen lunch, ingen middag, inget regnavbrott. Inget som gör att man hinner andas riktigt. Ja, förutom varje gång jag har sprungit ner för att medla mellan alla ungar som av en händelse tyckte att det var roligast att leka i just vårat hus idag.

Åt helvete har det gått också. En helt meningslös dag med andra ord. Jag tror att Johannes började med 6 stora förluster i rad idag och jag lyckades inget vidare heller. Efter 4 matcher och lika många timmar låg jag väl mer eller mindre plus minus noll, trots att jag varit ganska bra grön i samtliga matcher, men jag chansade lite och det gick inte hela vägen. Men har man tålamod så brukar det komma någonting tillslut iaf och när Kirilenko får sin första matchboll i avgörande set mot Kuznetsova så sitter jag med runt ca 20.000 grönt på henne. Jag har en bokning på 30k på 1.11 som ligger, men 1.12 är det lägsta som matchas och jag försöker höja min bokning för att få den matchad men lyckas inte. Matchbollen var i Kuznetsovas serv och Kirilenko missar den och Kuznetsova håller sin serv till 4-5.

Kirilenko ska sin tur serva hem matchen alltså. Det blir snabbt 15-40 och hon går upp till ca 2.20, jag har lagt över det mesta på Kuznetsova. Kuznetsova missar i sin tur sina 2 breakbollar och sedan ytterligare 1 till och Kirilenko vinner matchen. Jag tror att jag slutade med 5k plus tillsut. Lyckades alltså sabba en match till.

Samtidigt var Johannes väldigt grön i matchen mellan Dementiva - Wozniak, men råkar på något vis trycka fel och layar 100k på Dementiva @ 1.29 istället för att spela (eller om det var så att han skulle lägga upp en lay på ett lägre odds). Och sen tror jag att det blev ett missklick till av bara farten. Eller om det var en boll som var oklar och spelades om, fel blev det iaf.

Sist ut ikväll var matchen mellan Rezai och Petrova och båda tjejerna har räddat matchbollar och pgr av mörkret var den tvungen att avbrytas vid 7-7 i sista set och kommer att spelas klart imorgon. Vi sitter båda i den matchen och där ligger vi väl hyfsat till totalt, även om jag fördragit att Petrova hade lyckats serva ut den istället för att bli breakad till 7-7.

Well, nya tag imorgon.

Hej! Hur går det för er under Franska öppna?

Själv så började rätt bra för oss i söndags men igår var det en riktig skitdag. So far so good idag, även om Safinas förlust höll på att bli dyr, men det redde upp sig tillslut. Jag tycker sällan vi lyckas dra nytta av att de stora favortiterna chockar numera.

Just nu ser det iaf ut så här i matchen mellan Seppi - Ventura:



Seppi leder med 2-0 i set men ligger under med 1 break i det tredje setet. Jag gissar dock på att Seppi vinner i tre raka, men man vet aldrig. Lite spännande kan det kanske bli...

Jag ska smita till gymmet en stund snart, har ju mitt maraton att tänka på också.

Göteborgsvarvet igår bjöd på strålande sol och galet mycket folk. Jag startade i sista startgrupp så innan jag skulle börja springa så hann vi först vinka av Johannes syster Sara, pappa Fred och lillebror Filip innan de startade. Och jag hann köpa mina skor, som jag förövrigt sprang i idag. Eftersom jag planerat att ta varvet som ett träningspass så tänkte jag att jag ändå kunde passa på att börja springa in dem. Kanske inte det smartaste att springa ett lopp i nya skor men det var inga problem.

Jag ställde mig långt fram i min startgrupp så de första 3 km gick finfint. Sen började jag komma ikapp de långsammaste i föregående startgrupp och det blev en rejäl flaskhals. Efter ca 25 min och 5 km nådde vi Älvsborgsbron och kilometern över blev en lunk då jag insåg att det skulle ta för mycket energi att zickzacka sig förbi alla som redan var trötta där. Efter bron var det en lång nerförslöpning ner mot Eriksberg och eftersom nerför är mitt starkaste kort nuförtiden så försökte jag springa på så gott jag kunde för att tjäna in förlorad tid, det gick så där eftersom det var väldigt trångt även där.

Hela sträckan på Hisingen är platt och en trevlig sträcka att springa. Fortfarande väldigt trångt och svårt att ta sig fram, men fortfande trevligt. Vi passerade milen och ett par, tre km till innan det var dags att ta sig in mot Avenyn.

Och eftersom Hisingen är en ö, så måste man såklart springa över varvets andra bro, Älvsborgsbron för att ta sig in mot stan. Och stor del av den lutar uppåt och eftersom många var trötta där och gick, eller sprang väldigt sakta så gick det i riktig slow motion. Ingen fara på taket för mig som ändå hade som taktik att ta det lungt där eftersom jag är riktigt dåligt på att springa uppför och tänkte att jag kan plocka in tid på nedförslutningen mot Nordstan. Tji, fick jag då det var lika svårt att ta sig fram där. Fick således en riktig vila över bron och strax efter att vi passerat 14 k, så närmade vi oss Avenynlöpet. Hade planerat att åtminstone springa på de sista fem, sex kilometrarna men det gick f*n inte. Merparten sprang långsamt eller gick och jag sprang slalom för att ta mig förbi. Ibland blev det helt stopp och loppet liknade ett fartlekspass. Springa på där det fanns luckor och sakta ner där det var för tjock med folk och vänta på en ny öppning.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde funktionärer kommunicera under loppet att alla som sprang långsammare skulle hålla till höger. Bra i teorin, men det fungerade föga i praktiken då det gick deltagare här och var. Jag försökte att inte bli irriterad på det, men kom på mig själv att reta upp mig en aning på att de inte kunde hålla sig på ett ställe. Nu, var det väldigt varmt och alla gör såklart sitt bästa för att komma i mål och det är verkligen inget att bli irriterad över. Göteborgsvarvet är inte bara en folkfest utan även största halvmara och utan alla (oss) motionärer skulle det inte vara det. Alla som springer gör det utifrån sina förutsättningar och alla som tar sig i mål gör det bra. Men det är en aning frustrerande att känna sig pigg och fräsch utan att kunna springa i sin egen takt samtidigt som man ser hur tiden rinner iväg.

Så hela avenyn, Linnè och de sista kilometrarna mot mål likande en riktigt slalombana och en kamp att ta sig fram då många verkligen var helt slut och kämpade för att fullfölja. Inte ens på upploppet gick det att springa fort och ta ut sig, så jag sprang i mål med lätta ben och mycket krafter kvar, men ändå glad för att det var så roligt. Nästa år kommer jag iaf att hamna längre fram i fältet. Och med tanke på alla uppmaningar jag fått om att ta det lungt och spara mig till Stockholm maraton så var det nog bra att jag startade långt bak. Tävlingsmänniska som man är så hade jag säkert tagit ut mig fullt om jag fått chansen, nu fick jag istället ett njutbart lopp hela vägen och som det kändes i mål så hade jag gärna kunnat fortsätta i samma fart en bra bit till.

Jag är inte nöjd med tiden, men jag är nöjd över att benen höll utan tillsymmelse att stumna hela vägen. Jag förundras också över hur jag många gånger under och efter loppet tänke att shit, vad snabbt alla kilometrar försvinner. Jag startade och vips så var jag i mål och då menar jag såklart inte att det gick snabbt tidsmässigt, utan bara det kändes så lätt och att jag aldrig slogs av tanken som jag brukar att jag bara vill att "skiten" ska ta slut ;) Av erfarenhet efter tidigare halvmaror så vet jag att tröttnaden kan slå till när man minst anar det, men jag behövde aldrig uppleva det idag och jag sprang bara ett par minuter långsammare än min förra halvmara (Göteborgs halvmara) och två minuter snabbar än Stockholm halvmara, och under båda de loppen var jag så fruktansvärt trött och stel i benen att jag knappt kunnat springa ett steg till efter målgång. Dessutom är de två halvmarornas banor lättare än varvets och jag behövde inte trängas på samma vis plus att vädert löppmässigt var bättre då. Så trots många förlorade träningstillfällen fick jag ändå ett litet kvitto på att formen är bättre än förra året. Och jag sprang hela 8 ½ minuter snabbare idag än vad jag gjorde förra året (då jag iofs var väldigt otränad). Men fan, vad jag ser fram emot nästa halvmara, då kommer jag att ge gärnet. Och jag ser såklart fram emot Stockholm maraton. Om två veckor den här tiden är den (förhoppningsvis) avklarad :-).

Tider under loppet:
5k: 25:12 05:02/km
10k: 50.36 05:03/km
15k: 1:17:18 05:09/km
21.1k: 1:50:39 05:15/km


Sara och Fred innan deras start.

Jag sprang i linne från New line, långa tights - för att jag inte orkade gå och byta om till korta, väldigt varmt btw- min nya leksak runt armen och nya Nike lunar.

En helt oberörd Sara med för mycket energi möter upp mig efter loppet genom att springa ett par varv runt rondellen med Adri i barnvagnen.

Jag, en trött Filip och Fred njuter av värmen.

Sara som verkligen tog loppet som en rolig grej och ett träningspass hade uppgiften att få (min svärfar) Fred i mål sprang (gick) ungefär 45-50 min långsammare än sin nuvarande kapacitet. Och Fred 60 år, lyckades ta sig i hela de 21 kilometrarna in i mål utan att ha sprungit många meter i år. Filip som gjorde debut och sprang det längsta han gjort någonsin på 1.56 och en annan debutant, Cissi tog sig också nöjd och glad i mål genom att springa 6 km längre än vad hon gjort tidigare. Johannes var en ypperlig hjälpreda under tiden medans han servade oss tillsammans med Adriano och Tilda. Förutom att Danne inte kunde ställa upp så blev det en bra dag i solen helt enkelt.

Idag ska Tilda och hennes kusin Adriano springa mini Göteborgsvarvet så vi är på väg in till Slottskogen nu (var tvungen att vänta att Kuznetsovas match). Och sen är det Franska öppna som gäller.

Baggy i ett nötskal. Själv har han problem i mer eller mindre alla sina servgame, men räddar samtliga breakbollar. Mayer å andra sidan servar utan problem tills det är dags att serva sig kvar i setet vid 5-6. Där blir han såklart breakad och förlorar setet.

Nu behövs det bara lite skada och traiiner för Baghdatis så är en typsik Baggy-match ett faktum :)

Jag själv får vara glad om jag tar mig ur den här matchen med äran i behåll.

Edit: Efter 15 breakbollar lyckas Mayer bryta Baghdatis serv för första gången i matchen.

Ytterligare en dag till ända. En riktig skitdag och den såg ungefär ut så här:

Uppstigning 07:30. Tilda får frukost framför Svampbob fyrkant innan det är dags för förskolan.

Johannes åker och handlar, kommer hem och fyller två kylar, två frysar och skafferiet med mat. Mycket onyttigt. Såklart.

11.00 börjar arbetsdagen. Jag har provisoriskt flyttat ut mitt kontor till det övre vardagsrummet, så vi sätter oss i olika rum. Matcherna börjar och telefonen ringer. Det är Mona Shalin. Johannes pappa Fred (blivande kommunalråd i Härnösand om sossarna vinner valet) hade möte med henne idag och tyckte att det var kul om hon kunde ringa och säga hej till hans son. Samtalet löd ungefär följande.

J: Ja, det är Johannes.
M: Hej, Det är Mona Shalin, jag står här med din pappa.
J: Heeej Mona! Ja, pappa har pratat mycket om dig.
M: Ja, visst kan pappor vara pinsamma ibland.
J: Ja...

Sen sa Mona och Johannes hej då till varandra.

Johannes flippar ur på en match och slår näven i skärmen. Skärmen håller, men det gör inte handen. Han lägger sig och wainar på golvet en stund. Enligt egen utsago svimmar han även av smärta. Han kravlar sig upp och lyckas med en hand trycka på tangetbordet och den största tennisförlusten på länge infinner sig. Sen knyter han upp armen med hjälp av mina löpartights och fortsätter jobba med den andra.

Danne och Cissi hämtar upp Tilda på förskolan och kommer förbi för att äta middag. Jag avslutar och stänger av min dator och går ut och tänder grillen. Under tiden förlorar Söderling från 1.01 och Johannes får lagomt till middagen är klar "tillbaka" den förra förlusten.

Efter middagen sitter vi kvar ute i solen, medans Johannes går upp och sätter sig på kontoret igen. Fortfarande med bara en användbar hand. Vi hör hur han mummlar genom fönstret.

Danne och Cissi åker hem och jag går och sätter mig och jobbar igen. Tydligen går det åt helvete för Johannes. Det är bara en match kvar för dagen, Monfils mot nån nisse. Den går till tre set. Monfils vinner efter vissa problem och jag loggar ut med marginellt plus på dagen. Johannes stänger ner med mycket back på dagen.

Våra grannar Benny och Kim kommer förbi och vill se på den svullna handen och bli bjuden på kaffe. Vi sitter ute medans ungarna leker och klockan blir 21.00. Alla går in till sig och jag går ut och springer intervaller medans Johannes nattar Tilda i soffan framför debatt.